The food issue
mat. Mat. MAT.
Det här med mat spårat för mig på sistone.
Varje måltid när mina föräldrar är närvarande, låtsas jag att jag äter maten men tar en tugga och spottar ut i en servett när dem inte ser. Jag har inget behov av att äta, är snarare ovan vid att äta och att känna mig mät är det värsta jag vet. Känslan av att vara hungrig känner jag knappt heller längre men den får mig att känna mig smal. Den känslan är den bästa jag vet. Folk kan tycka jag är konstig, men när jag inte äter mår jag bra.
Nu är klockan ett, längtar tills middag. "Hur ska jag gömma maten idag? Blir svårt..." Samma tankar varje dag.
Äckligt och blandat
Jag vill berätta vad jag väger och hur lång jag är men är rädd att ens erkänna för mig själv. I flera år har jag alltid haft samma önskan: bli smal, jag vill kunna bli nöjd med hur jag ser ut. För hur kul är det att kolla sig själv i spegeln varje dag och bli gråtfärdig?
Min vikt pendlar som en klocka och på senaste tiden har jag nästan bara gått upp trots att jag endast äter middag. Nu har jag inte vågat väga mig på ett tag men ser tyvärr att jag snarare gått upp än ner och det är det som gör att jag förstår att jag aldrig kommer kunna gå ner och aldrig kunna vara nöjd med mig själv.
Har föresten tagit min sista dos medicin nu för att få tillbaka min mens och inget har hänt. Det innebär att jag typ måste gå upp i vikt istället...Yes, allt går skit. Hatar mig själv.
Min vikt pendlar som en klocka och på senaste tiden har jag nästan bara gått upp trots att jag endast äter middag. Nu har jag inte vågat väga mig på ett tag men ser tyvärr att jag snarare gått upp än ner och det är det som gör att jag förstår att jag aldrig kommer kunna gå ner och aldrig kunna vara nöjd med mig själv.
Har föresten tagit min sista dos medicin nu för att få tillbaka min mens och inget har hänt. Det innebär att jag typ måste gå upp i vikt istället...Yes, allt går skit. Hatar mig själv.
Never ending story
Jag hatar att det ända jag inte kan fly från är dig. Du som sitter här att skriver. Jag vill fly från mig själv men vet att det inte går. Att man kan hata en person så mycket är stört.
Jag är rädd. Eller nej. Jag vet inte vad jag är men allt jag vill är att komma bort. Tanken på att sitta på ett tåg som tar mig härifrån gör mig lycklig innan jag kommer på att fienden fortfarande är lika nära. Den är nära inpå dig hela tiden, du kan aldrig komma ifrån henne. Jag kan inte fly från mig själv och det är det som gör mig rädd.
Jag är rädd. Eller nej. Jag vet inte vad jag är men allt jag vill är att komma bort. Tanken på att sitta på ett tåg som tar mig härifrån gör mig lycklig innan jag kommer på att fienden fortfarande är lika nära. Den är nära inpå dig hela tiden, du kan aldrig komma ifrån henne. Jag kan inte fly från mig själv och det är det som gör mig rädd.
